I alla tider har det funnits många människor som levt på samhällets botten. Ofta under extrema svårigheter både av social och medicinsk art – i hemlöshet, fattigdom och annan utsatthet. Författaren lyfter fram tre huvudstäder och situationen där vid sekelskiftet 1899–1900. I Stockholm och London skildras främst de hemlösas liv ute på gator och torg liksom deras övernattningar på härbärgen och ungkarlshotell. Från Paris är det däremot beskrivningar av författarna George Orwell och Ivar Lo-Johansson och deras personliga upplevelser av fattigdom och restaurangarbete som diskare liksom vård på ett fattigsjukhus. Författaren undersöker vilka överlevnadsstrategier som dessa människor i armod och hemlöshet hade på den tiden. Hur vi behandlar människor som befinner sig i samhällets utkant avspeglar hur ett samhälle i stort fungerar. Detta gäller både för historisk tid och i nutiden, skriver författaren.
Jan Halldin har under ett långt läkarliv arbetat med utsatta människor som psykiater och socialmedicinare. Som socialläkare, som klinikchef och överläkare inom socialmedicin på Karolinska sjukhuset m.m. Bosatt i Danderyd.