Ett rum för sig : subjektsframställning vid 1900-talets slut

Under slutet av 1980-talet och 90-talet blir identitet ett nyckelord, samtidigt som identitetsbegreppet alltmer ifrågasätts. Medan individualismen förstärks och utvidgas, sker också försök att montera ned dess grundvalar. Hur förhåller sig då de litterära skildringarna av subjektet och dess förbindelser med andra vid 1900-talets slut till den humanistiska och samhällsvetenskapliga teoribildningen på området, och vice versa? I Ett rum för sig undersöker Kristina Hermansson identitetsproblematik och subjektsframställning i ett urval litterära och teoretiska verk. När det gäller skönlitteraturen ligger tyngdpunkten på romaner från de skandinaviska länderna, nämligen Magnus Dahlströms Hem och Ninni Holmqvists Något av bestående karaktär respektive Jon Fosses Bly og vatn och Hanne Ørstaviks Kjærlighet. Dessa svenska och norska skönlitterära verk läses i dialog med resonemang från tänkare som Nancy Armstrong, Zygmunt Bauman, Judith Butler, Michel Foucault och Anthony Giddens. Som slutpunkt för undersökningen fungerar danska Kirsten Hammanns postmoderna praktfigur i Vera Winkelvir; en roman där subjektsupplösningen drivs in absurdum, samtidigt som en längtan efter en identitetsberättelse av mer traditionellt snitt paradoxalt nog gör sig gällande.

Kristina Hermansson, född 1974, är verksam som litteraturvetare vid Göteborgs universitet. Hon har också en bakgrund som kulturskribent och kritiker. Ett rum för sig är hennes doktorsavhandling.