En volym i sviten Franz Kafkas samlade skrifter. Denna volym har titeln Som att gräva skyddsrum med naglarna i ett världskrig. Titeln är ett citat ur ett brev från Kafka till vännen och läkaren Robert Klopstock. Kafka menar att det är så det känns när han under våren 1922, två år före sin död, inleder arbetet med romanen Slottet.
Volymen innehåller brev från perioden januari 1921 till och med juli 1922. För översättning och kommentarer står Hans Blomqvist och Erik Ågren.
När volymen börjar har Kafka drygt tre år kvar att leva. Han flyttar runt mellan sanatorier för att prova olika behandlingar mot sin tuberkulos. Under tiden anförtror han sina vänner hur han har det, hur han resonerar kring livet. Det är oerhört gripande läsning. Kafka är en mästare på att skriva med precision, på att beskriva hur saker förhåller sig, särskilt hur det förhåller sig med hans eget mående.
Han oroar sig och jämrar sig, han plågas av minsta oljud, han tål inte att barn leker och stojar nedanför hans fönster, men han är för finkänslig för att säga ifrån. Han grubblar över sin sjukdom som han kallar självförvållad. Han menar bittert att skrivandet är en underbar belöning ("för djävulstjänst") men konstaterar också att det inte gör hans liv bättre utan att det tvärtom gör hans liv fullständigt outhärdligt.
"Jag ligger i timmar i liggstolen i ett dvalliknande tillstånd." "Man vänder sig om från den vänstra till den högra sidan i sin liggstol, tittar på klockan, och vips har tio år gått."
Trots sin stora bitterhet har han ork att skriva till sin älskade Milena och även att hjälpa och stötta sina vänner.
Att skriva brev verkar vara ett utpräglat behov för Kafka, samtidigt menar han att brev mest bara ställer till problem.
"All olycka i mitt liv - jag klagar inte utan vill endast i största allmänhet upplysa om ett sakförhållande - härrör, skulle man kunna säga, från brev eller från möjligheten att skriva brev. Människor har nästan aldrig bedragit mig, brev däremot alltid, och då inte andras brev utan mina egna."
Volymerna i Bakhålls utgivning av Kafkas samlade skrifter är fristående och kan med behållning läsas var för sig. De är inte numrerade. Snart är utgivningen komplett. Volymen som strax kommer är den näst sista. Den allra sista volymen kommer 12 april 2024 (och får titeln "Det naturliga tillståndet för mina ögon är att vara slutna". Då har sammanlagt nitton (icke numrerade) volymer utkommit.
Hans Blomqvist och Erik Ågren har tilldelats Stiftelsen Natur och Kulturs översättarpris och Samfundet De Nios översättarpris för sitt arbete med Franz Kafkas samlade skrifter.
Brevvolymen Som att gräva skyddsrum med naglarna i ett världskrig av Franz Kafka. Översättning och kommentarer: Hans Blomqvist och Erik Ågren. ISBN 978-91-7742-605-9. Högkvalitetspapper, sydda ark, inbunden volym med grafitgrått skyddsomslag. 240 sidor.
ArbetstitelSom att gräva skyddsrum med naglarna i ett världskrig
Standardpris229.00
Illustrerad
Orginaltitel
Åldersgrupp
BandtypInbunden
Recensionsutdrag
Läsordning i serie
MediatypBok
AvailableToOrder
IsContractProduct Inlaga
Sidor230
Publiceringsdatum2023-11-10 00:00:00
FörfattareFranz Kafka
erpOwnsPrice Kort BeskrivningEn volym i sviten Franz Kafkas samlade skrifter. Denna volym har titeln Som att gräva skyddsrum med naglarna i ett världskrig. Titeln är ett citat ur ett brev från Kafka till vännen och läkaren Robert Klopstock. Kafka menar att det är så det känns när han under våren 1922, två år före sin död, inleder arbetet med romanen Slottet.
Volymen innehåller brev från perioden januari 1921 till och med juli 1922. För översättning och kommentarer står Hans Blomqvist och Erik Ågren.
När volymen börjar har Kafka drygt tre år kvar att leva. Han flyttar runt mellan sanatorier för att prova olika behandlingar mot sin tuberkulos. Under tiden anförtror han sina vänner hur han har det, hur han resonerar kring livet. Det är oerhört gripande läsning. Kafka är en mästare på att skriva med precision, på att beskriva hur saker förhåller sig, särskilt hur det förhåller sig med hans eget mående.
Han oroar sig och jämrar sig, han plågas av minsta oljud, han tål inte att barn leker och stojar nedanför hans fönster, men han är för finkänslig för att säga ifrån. Han grubblar över sin sjukdom som han kallar självförvållad. Han menar bittert att skrivandet är en underbar belöning ("för djävulstjänst") men konstaterar också att det inte gör hans liv bättre utan att det tvärtom gör hans liv fullständigt outhärdligt.
"Jag ligger i timmar i liggstolen i ett dvalliknande tillstånd." "Man vänder sig om från den vänstra till den högra sidan i sin liggstol, tittar på klockan, och vips har tio år gått."
Trots sin stora bitterhet har han ork att skriva till sin älskade Milena och även att hjälpa och stötta sina vänner.
Att skriva brev verkar vara ett utpräglat behov för Kafka, samtidigt menar han att brev mest bara ställer till problem.
"All olycka i mitt liv - jag klagar inte utan vill endast i största allmänhet upplysa om ett sakförhållande - härrör, skulle man kunna säga, från brev eller från möjligheten att skriva brev. Människor har nästan aldrig bedragit mig, brev däremot alltid, och då inte andras brev utan mina egna."
Volymerna i Bakhålls utgivning av Kafkas samlade skrifter är fristående och kan med behållning läsas var för sig. De är inte numrerade. Snart är utgivningen komplett. Volymen som strax kommer är den näst sista. Den allra sista volymen kommer 12 april 2024 (och får titeln "Det naturliga tillståndet för mina ögon är att vara slutna". Då har sammanlagt nitton (icke numrerade) volymer utkommit.
Hans Blomqvist och Erik Ågren har tilldelats Stiftelsen Natur och Kulturs översättarpris och Samfundet De Nios översättarpris för sitt arbete med Franz Kafkas samlade skrifter.
Brevvolymen Som att gräva skyddsrum med naglarna i ett världskrig av Franz Kafka. Översättning och kommentarer: Hans Blomqvist och Erik Ågren. ISBN 978-91-7742-605-9. Högkvalitetspapper, sydda ark, inbunden volym med grafitgrått skyddsomslag. 240 sidor.
Storlek
Färg
IsBokinfoProduct SeriesTitle
BokinfoStatusCode21