Hanna Fahl berättar den fantastiska historien om Melodifestivalen, som på 60 år gått från stråkar och strama kostymer till en färgstark folkfest – och en kulturinstitution. Vare år bänkar sig fyrtio procent av Sveriges befolkning framför finalen – bara Kalle Anka på julafton kan mäta sig med Melodifestivalen i fråga om popularitet.
Det började med svartvit teve och en dekor som mer hör hemma i en skolföreställning. Men snart började artisterna bli tuffare, musiken folkligare och sändningarna proffsigare. När ABBA vann 1974 började en ny era som lett till vår tids färgblossande, kitschstinna musikfyrverkeri. Men samtidigt ökade hatet mot schlagern och blev så utbrett att Sverige inte ens medverkade i Eurovision ett par år. Sen började Melodifestivalen långsamt men säkert stabiliseras som en kulturell samtidsparad och idag har denna folkrörelse blivit en verklig maktfaktor i svenskt musikliv.
Förutom de stora omvälvande händelserna i programmets historia bjuds bland annat på djupdykningar i nakenchockens ursprung, Roger Pontares kläder, mellanakterna som hyllades – eller utlöste smärre diplomatiska kriser – och vilka artister som beskrivits som deodoranter, korvar eller ogräs. Med sina nästan 200 bilder och skarpa texter är detta en av de roligaste skildringarna av svenskt musikliv som har getts ut i bokform.