7 Psykiatrer berättar : om 40 år i svensk psykiatri

I Skåne har vi privat verksamma psykiatrer i många år haft ett nätverk för fortbildning och professionella samtal, och ur detta nätverk utkristalliserades så småningom en skrivargrupp.

Vi är sju personer, två män och fem kvinnor, som har träffats regelbundet i flera år för att skriva om "våra psykiatriska liv . Vi är alla 60+, dvs nyligen pensionerade eller närmar oss pensionen.

Vi har i våra berättelser velat förena ett helt personligt perspektiv, vad som format en som person och vad som kunnat ligga bakom valet av psykiatri som specialitet - med en beskrivning av professionella erfarenheter, utvecklingen inom psykiatrin samt vilka slutsatser vi dragit av våra erfarenheter. Vi har arbetat i många delar av Sverige, och med många olika former av psykiatri, och har således en både bred och djup erfarenhet. Alla har också valt att på olika sätt och i olika utsträckning vidareutbilda sig inom psykoterapi. Vi har alla till sist valt att lämna den offentliga psykiatrin för att arbeta privat, och beskriver också orsakerna till detta, och vad det inneburit för utvecklingen av vårt arbete. Förhållandet mellan biologi och psykologi, humanistisk resp. mer naturvetenskaplig människosyn, har vi naturligtvis alla brottats med under hela vårt yrkesliv, och det försöker vi också beskriva i våra texter.


Två författare har skrivit kommenterande texter i boken. Björn Wrangsjö, själv psykiater och psykoterapeut, med stor erfarenhet både av svensk psykiatri och av olika terapiformer och Per-Magnus Johansson, docent i idé- och lärdomshistoria i Göteborg, och psykoanalytiker.





Författarnas texter har vuxit fram i ömsesidigt lyssnande och berättande under många år då medlemmarna i gruppen samlats för vidareutveckling och kompetensutveckling. Det är njutbar, spännande men av och till också smärtsam läsning inte minst därför att skildringarna har kvaliteter som når ut betydligt utöver professionella rapporter. En anledning är att de är välskrivna och personligt hållna. Vissa avsnitt, inte minst sådana som skildrar barndom och uppväxt har ovedersägliga litterära kvaliteter i sin egen rätt. Författarna ger läsaren tillgång till sina drömmar och förhoppningar missräkningar och glada överraskningar, till framgångsrik kamp och fruktlös, egen sårbarhet framför allt professionellt men även privat. Glädjen i att se sin patienter inte bara få minskade symptom, utan ocks växa som människor påtaglig.

Sätt att skildra erfarenheterna präglas hela tiden av ett reflekterande, ett granskande av både sig själv och andra centrala personer och viktiga händelser. Författarna stannar upp och urskiljer linjer och teman, är problematiserande men angelägna att inte uppfattas som polariserande. På ett generöst sätt låter de läsaren komma nära deras kliniska vardag. Det är spännande och imponerande att få del av deras berättarkonst och följa dem på den väg de dittilss har tillryggalagt i sin resa genom livet.

Tidskriften för Svensk Psykiatri #3, september 2013



Sedan mitten av 1990-talet har en grupp privatpraktiserande psykiatrer i Skåne, regelbundet träffats för att bland annat diskutera egna texter som de skrivit om sina liv och sina yrkesverksamheter. I boken "7 psykiatrer berättar om 40 år i svensk psykiatri" har de lagt fram sina texter för en större publik. Sex av dem är psykodynamiska psykoterapeuter och en är familjeterapeut.

Texterna är personligt hållna och gestaltar vägen från uppväxten, via yrkesvalen, verksamheterna som läkare och psykiater, utbildningarna till psykoterapeut, erfarenheterna från den turbulenta psykiatriska verksamhet som de möter under en tid av kraftig organisatorisk omdaning och till sist refugen in i en verksamhet som privatpraktiserande psykiatrer och psykoterapeuter. De får alla till sist förmånliga vårdavtal med Försäkringskassan och kan därför bedriva privatpraktiserande psykoterapeutisk verksamhet.
Det är en brokig bukett texter som vi som läsare får oss till livs, där en del av dem har kvalitéer och episka mått som skulle räcka för en hel roman. Detta gäller exempelvis Frida Loréns gestaltning av flykten från judeförföljelsernas Polen under andra världskriget, där hon fick vara med om att hennes judiska ursprungsfamilj flydde till Kirgisien och återvände till den sönderbombade hemstaden Lódz. [...]

Tidskriften Psykoterapi, november 2013