Frans G. Bengtsson (1894-1954) var en svensk författare, lyriker och översättare, mest känd för romanen Röde Orm – som har präglat mångas bild av vikingatiden – men han rönte även mycket stora framgångar som essäist.
Författarens sista bok kom att bli Den lustgård som jag minns (1953), en självbiografi om författarens barndom och uppväxt vid godset Rössjöholm utanför Ängelholm i Skåne. Här skildrar Bengtsson sina tidigaste minnen, fram till den dag han lämnar godset för studier.
Boken beskriver på ett allmängiltigt sätt barndomens miljöer som ett svunnet paradis och hur denna tid formar oss som människor. Bengtsson återkallar minnet av människorna – även godsets enklare människor, som författarens minns som helgjutna individer. Vidare utgör promenaderna till skolan goda exempel på författarens briljans. Han berättar även om sin barndoms mörka stunder, såsom hans egen sjuklighet och när hans far läxade upp honom.