När Nisa flyttar till ett litet idylliskt hus på landet är det i ett tyst hopp om förändring, fred och en nystart. Hon vill kunna lägga saker bakom sig, börja leva ordentligt igen och få andas ut.
Snart inser Nisa att ens förflutna är inte så lätt att fly ifrån.
En dag möter hon Alba och genast är hon tillbaka i ondska, ångest och smärta. Hon ser något i flickans ögon, en igenkänning, det tysta lidandet, skammen. Alba lever mitt i det som Nisa en gång överlevde.
Samtidigt som Nisa ska få sitt nya liv att gå ihop, startar hon en kamp för rättvisa. Den rättvisan som hon själv aldrig fick, men som hon till varje pris vill ge Alba.
Ondskan och jag är en påminnelse om att man aldrig är ensam. Det finns alltid någon som är villig att lyssna på och hjälpa dig, du måste bara våga ta steget och sträcka ut din hand.
Livet kan ibland vara ett helvete att ta sig igenom, men tillsammans är vi mycket starkare!