Det sägs att den här dammen syns från rymden
och att världens äldsta träd är en gran
Vid ett vattenkraftverk i Norrbottens inland bor systrarna, de är tre, men det är bara en av dem som talar - genom tid och rum, genom älv och eld, drömmar och dikt. Utanför huset rinner landskapet mellan fingrarna. Ibland vildsint, som fradga ur en vredgad mun. Ibland vackert, som en vidunderlig, vit val genom natten. Då och då kommer älven in och upp, blir till en mossgrön tunga som tvättar golven rena, slickar i sig allting.
I en vindlande långdikt om tre akter skriver Alexandra Sundqvist fram ett lyriskt kammarspel om allt som går i arv, och allt som inte gör det. Men Matriarkenmarken är också en berättelse om vilda mammor och vilda barn. Och om att gå mot strömmen så till den grad att man, i slutändan, inte har någonting kvar.
Med Matriarkenmarken återvänder Alexandra Sundqvist till sina egna rötter i Norrbotten. Allt i en långdikt om vattenkraft, systerskap, valar, vansinne, vidskeplighet, motorvärmare och kärlekstörstande mammor.
Brutalt och forsande vackert om kotorna i tillvarons ryggrad. En underbar bok! Stina Stoor, författare