”Det var det dummaste jag har hört! Så var det inte alls.”
Bodil har alltid känt sig nära sin bror Carli. Ända sedan de var barn och fortfarande som vuxen, trots att de inte ses särskilt ofta. Han har levt sitt vuxna liv i Barcelona och nu har hon faktiskt inte träffat honom sedan pappans begravning för över fem år sedan.
Carli tänker så lite han kan på familjen därhemma, han har sitt eget liv nu. När Bodil plötsligt bestämmer sig för att åka ner och hälsa på dyker de obehagliga minnena upp igen. Det visar sig att syskonen har olika minnesbild av det mesta i sin uppväxt. Bodil vägrar acceptera Carlis bild och kollisionen blir kraftig.