Människor är egentligen som isberg. Det man kan se av dem är bara en liten del av allt som finns hos dem. Ibland händer det att ytlagret spricker. Då kan man få se saker som man inte hade väntat sig.
I den här berättelsen möter vi några människor som på olika sätt, antingen väljer eller tvingas att visa vad som länge legat dolt. Det gäller David som får chansen att visa att cp-skadan, som gör det svårt för honom att röra sig och inte minst att prata, inte är hela sanningen om vem han är. I jämförelse med många andra kanske det ser ut som att han kan så mycket. Men i Skaparens ögon är Davids insatser lika viktiga som någon annans.
I mötet med vänner och i kyrkan upptäcker han sådant som han inte kunnat tänka sig. Det gäller inte minst i kontakten med Ida. När de träffas igen, efter att hon flyttat hem från Göteborg där hon bott några år, vågar de så småningom visa vad som länge legat och grott under ytan.